Regn


Det känns som om allt bara rinner av. Ner för gatan mot ån. Spolas bort. Försvinner. Kommer aldrig mer. Den friska luften som tränger in i lungorna. Tar bort det onda, knuten i bröstet. Bort Bort Bort. Kommer aldrig mer. Känslan efteråt. Det blöta håret som klibbar. De kalla fötterna under täcket. Känslan av att vara liten. Som om mamma precis hämtat från dagis. Blöt efter att hoppat i vattenpölar en hel dag. Jag minns gallon jackan som satt hårt kring armarna. Doften av gallon. Plast. Känslan kommer aldrig mer. Även den borta borta borta. Barntiden borta. Knuten tillbaka. Ut i regnet igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0