Till Anna-Stina
Anna...
Ibland, helt plöttsligt, slår det mig att du är borta. Ordet på tre bokstäver kan jag inte skriva, det gör för ont. Det är så rättframt. För groteskt. Det är därför lättare att säga att du är borta, även om det är tillräckligt svårt.
Jag gick på vägen som luktade sommar med Snerra bredvid mig nu på kvällen. Tänkte på Raudhetta, saknade Raudhetta. Tänkte på vännerna där, alla lyckliga stunder. Åhå, vad jag saknar dem. Och jag tänkte på Rödluvorna. På dem alla. Saknar du våra stunder som jag? Jag tror att du gör det, hoppas att du gör det. Det var då det slog mig, som om en komet träffat jorden, att du inte finns på Raudhetta. Inte på samma vis i alla fall. Du är någon annan stans, långt borta. I en annan verklighet.
Fortfarande klarar jag inte av att lyssna på ''Somewhere over the Rainbow''. Det går inte, minnena från begravningen. Sorgen är för djup. Jag vågar inte försöka lyssna. Vågar inte tänka. Vet att det kommer göra ont. Så obeskrivligt ont.
Jag saknar dig. Tänker på dig. Tänker på hur orättvist det är. Livet. Allt är orättvist. Att jag ska gå runt och vara lycklig, ledsen över ett utegångsförbud. När du alldrig mer kan få ett.
Åh, Anna om jag kunde önska mig vad som helst hade jag önskat dig tillbaka, frisk och stark.
Jag saknar dig!
Pussar och kramar från Ida
Ibland, helt plöttsligt, slår det mig att du är borta. Ordet på tre bokstäver kan jag inte skriva, det gör för ont. Det är så rättframt. För groteskt. Det är därför lättare att säga att du är borta, även om det är tillräckligt svårt.
Jag gick på vägen som luktade sommar med Snerra bredvid mig nu på kvällen. Tänkte på Raudhetta, saknade Raudhetta. Tänkte på vännerna där, alla lyckliga stunder. Åhå, vad jag saknar dem. Och jag tänkte på Rödluvorna. På dem alla. Saknar du våra stunder som jag? Jag tror att du gör det, hoppas att du gör det. Det var då det slog mig, som om en komet träffat jorden, att du inte finns på Raudhetta. Inte på samma vis i alla fall. Du är någon annan stans, långt borta. I en annan verklighet.
Fortfarande klarar jag inte av att lyssna på ''Somewhere over the Rainbow''. Det går inte, minnena från begravningen. Sorgen är för djup. Jag vågar inte försöka lyssna. Vågar inte tänka. Vet att det kommer göra ont. Så obeskrivligt ont.
Jag saknar dig. Tänker på dig. Tänker på hur orättvist det är. Livet. Allt är orättvist. Att jag ska gå runt och vara lycklig, ledsen över ett utegångsförbud. När du alldrig mer kan få ett.
Åh, Anna om jag kunde önska mig vad som helst hade jag önskat dig tillbaka, frisk och stark.
Jag saknar dig!
Pussar och kramar från Ida
Kommentarer
Postat av: Julia
Fint skrivet Ida! Vi saknar henne varje dag <3
Trackback
